Vitt

Har du tänkt på en sak? Idag är vi en vecka närmare våren än förra fredagen. Mm. Sju dagar närmare, som blir etthundrasextioåtta timmar. Räknat i minuter blir det över tiotusen. Närmare våren alltså. Ja, och även om det sägs att det är bra att vara i här och nu, tar jag tacksamt emot denna Blommiga fredags tema, som bjuder mig att fly den skånska vintern och för en stund landa i bilder som väcker minnen och längtan. Temat är:

Vitt

I trädgården finns mycket vitt, tänker och skriver jag. Detta innan jag tar en promenad bland inlägg och bilder. Vitt, vitt, vitt, självklart att jag har en massa vitt, nu ska vi se! Men då jag ser, inser jag att så väldigt mycket vitt har jag inte alls, speciellt inte under högsommaren. Nåväl, här några exempel från min trädgård.

Under våren och försommaren lyser fruktträden vita.

Snart täcker blombladen dammens yta. Till höger anas vita kungsängsliljor bland de mörkt röda.

Den vita kabbelekan växer också här.

Vita tulpaner finns på flera platser i trädgården, men jag stannar kvar vid dammen en stund...

...och ser hur de speglar sig i vattnet. I bakgrunden narcisser i vita och gula toner.

Andra vita vårblommare är löjtnantshjärta, olika sorters rams, vitsippa, sockblomma, viol och julros.

Viggo med småblommande penséer i vitt och gult till vänster och narcissen 'Thalia" till höger. Våren hos mig är verkligen vit och gul.

Så övergår försommar till sommar och det vita (liksom det gula) är inte alls lika dominerande.

Den vita doftpionen hamnar gärna i glas.

Schersminerna. Mer om dem, se inlägg.

I det närliggande päronträdet klättrar en honungsros.

Därunder kermesbäret, som inleder sin blomning i vitt.

Ja, så visst finns det vita inslag, men de dominerar inte precis. 

Det vita finns hos hängpimpinellen. Mer om den och andra sanguisorbor, se inlägg.

Den vita anisisopen valde jag som en favorit, se inlägg.

Vit trädgårdsstormhatt.

 Vit bolltistel.

På en annan plats i trädgården finns det också en del vita inslag, se alunrotens blommor, den ljusa stjärnflockan och hostornas bladverk.

Ja, ibland är det bladen som bjuder vitt, som här vid den lilla uteplatsen vid dammen. Här "pratar" den japanska starren med olika hostor.

 Vattendropparna ser vita ut i solen.

Ljuset gör att det lyser vitt här och där.

Den lilla grodan var vit då, nu har färgen flagnat och den är alldeles rostig.

 Grus och sten kan ha inslag av vita toner, speciellt då solen lyser, men även så här efter regn.

Trampnarvens blommor hjälper till.

En annan småblommare är myskmadran, som snart kommer att skymmas av myntan.

Ibland är det vita inslaget ett ogräs på svaj.

 Ibland är det vita ett spindelnät.

 Under högsommaren, några få vita inslag i dukens väv, detsamma i trädgården.

Nu snart dags för snödropparna, som sträckte på sig i söndagens solsken.

En lök hade hamnat ovanpå marken. Jag satte i glas och hoppas få se en blomma snart.

Våren är på gång därute. Så småningom. Nu sprider tulpaner och pärlhyacinter glädje inomhus. Ofta väljer jag vita. Detsamma gäller kungsängslijorna, som får pryda bordet, för att sedan flytta ut i trädgården. En känsla av vår infinner sig.

Kvadrater? Varför kvadrater? Tanken var att det skulle bli collage, men så havererade programmet och så blev bilderna bara till alldeles vanliga kvadrater på rad, en lång rad. Jag skulle vilja göra collage där bilderna är uppklickbara och dessutom vid markering kan visa text, såsom jag ser att en del användare av Wordpress gör. Vet du något program som passar Mac som kan åstadkomma detta?

För fler inlägg, se länk.

Favorit... som lovar än mer.

Min favoritperenn? Blommig fredag bjuder upp till något som vid första anblicken kan verka enkelt och okomplicerat, men som sedan blir till funderingar som leder till tvivel och kval. Jag tycker inte om att välja. Nej, det där är inte riktigt sant, det är att välja bort som jag inte står ut med. Alla dessa variationer av former, färger, dofter och personligheter som perennerna bjuder. Jag försökte angripa uppgiften igår. Nu, då fredag blivit lördag, försöker jag igen genom att ställa en fråga och finna dess svar: Vilken perenn skulle absolut följa med om jag skulle "starta" en ny trädgård? Jag märker att jag framförallt lyfter fram de lågmälda, de som kanske inte är så magnifika, utan är enkla, småblommiga och alldeles... alldeles underbara. Det skulle kunna vara nävorna, aklejorna, blodtopparna, humleblomsterna, tistlarna och fler därtill. Men nu väljer jag att lyfta fram:

Fingerörter - Potentilla

Det finns en mängd olika fingerörter, se länk. Mitt lilla innehav skulle således kunna utökas väsentligt, slår det mig då ser alla möjligheter. Nåväl, bland de som fanns i trädgården förra sommaren är nog styvfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina' - en absolut favorit. Dock jag har även Potentilla gracilis, som verkar vara förvillande lik, så det är inte helt säkert vem som är vem.

Jag har en liten krypande variant som har samma färg som fingerörten ovan. Det kan vara revfingerörten - Potentilla reptans, man skulle också kunna vara en småfingerört - Potentilla tabernaemontani. Eller någon annan.

Flera blekgula, men här finns också några rosa.

De två olika indiska fingerörterna, Potentilla nepalensis 'Helen Jane' och 'Miss Willmott', är väldigt lika. Här en som kan vara... båda.

Ännu en, eller är det samma? Nåväl, en indisk dam verkar trivas i buketten.

I mitt lilla stenparti växer den vita fingerörten - Potentilla alba.

En del medlemmar i släktet kallas inte fingerörter, utan blodrot (som jag inte har någon, än) och kråkklöver - Potentilla palustris.

Potentilla rupestris 'White Queen' är speciell med sina röda stjälkar. Enligt namnlappen heter den på svenska drottningfingerört...

...men då jag söker efter information på nätet, ser jag att den också kallas trollsmultron.

Bild lånad från länk

Visst ser det ut som smultronblommor! 

Jag läser mig till att potentillasläktet står nära smultronsläktet (Fragaria) och även nära nejlikrotssläktet (Geum). Här får jag också veta att ölandstok tidigare ingick, men nu har ett eget släkte, ett toksläkte. Låter lite som min egen släkt =o).

Jag har flerfaldigat styvfingerörten genom att dela plantorna. Här står de på tillväxt inför utplantering. 

Nästa sommar blir det till att släktforska och försöka finna de olika plantornas rätta namn. Men oavsett är de vackra som de är. Ja, och nu vet jag att det finns många fler potentillor att stifta bekantskap med. Det är fascinerande vilken mångfald, vilka variationer, som väntar på att upptäckas av alla dessa fingerörter, men också bland andra favoriter såsom nävor, aklejor, blodtoppar, humleblomster, tistlar och fler därtill. Allt det som redan bjuds... lovar samtidigt än mer.

För fler inlägg på temat, se länk.